Sonen har altså börjat förskolan. Han har redan gått snart två månader och verkar trivas jättebra. Det blir jag glad av. Men det var jättekonstigt i början, att inte få ha stenkoll på vad han gjör hela dagarna. Men det är nog bra också. Ibland tycker jag att han luktar speciellt när han kommer därifrån. Han luktar liksom inte sin lukt. Det känns konstigt men man vänjer sig väl. Han är ju trots allt mitt lilla gryn, så jag tycker att det är ok att vara lite fånig.Hittills har han bara varit sjuk en vecka, det känns super! Och vi har inte klarat oss utan magsjukan… Urk.

Jag har börjat hos en personlig tränare också. Var där idag. Det känns skönt att göra ett ordentligt försök att komma igång igen. Jag har absolut inte några graviditetskion kvar utan för min del handlar det bara om att bygga upp lite muskelmassa igen. Jag är svag. Men det blir bättre… Jag ska se till att skriva lite mer om det.

Jag har sökt ett nytt jobb också. Idag. Det är spännande, jag ska håller er uppdaterade om vad som händer och sker på den fronten också.

Dagens babytips: Det är viktigt att låta barn vara barn! Glöm inte att de oftast är mindre änvad man tror. Särskilt om de är tidiga med ex motorik och språk.

Imorgon ska min man ta med mig ut på överraskningsdag. Vi hade nämligen vår tvååriga bröllopsdag i veckan och vi har bestämt att vi ska ordna firandet varannat år. Och förra året fixade jag. Jag känner mig barnsligt spännd inför imorgon. Undrar vad han har bestämt…

Dagens babytips får fortsätta på relationstemat. Glöm inte bort varandra i er kärleksrelation! Ordna barnvakt ibland för att få ordentligt med vuxentid. Det behöver ju inte vara något speciellt. Gå på bio, ta en prommenad etc. Har ni svårt att låta bli att prata om er bebis, bestäm er för att låta bli. Nu är inte det något problem för oss längre, men när vår son var yngre så var det lätt att vi började prata om blöjor, röd rumpa eller vad sm helst för praktiska saker som kommer med småbarnslivet och då gjorde vi upp den lilla regeln. Det har funkat jättebra för oss! Lycka till med kärlekslivet, trots babykräk och bajsblöjor

Å andra sidan pratade jag med mamma om det idag och hon tyckte att det var hemskt att jag inte jämt tyckte att det var kul på jobbet. Det tyckte hon att man skulle. Det hade hon själv gjort under hela sitt yrkesliv. Ok, kanske inte varje dag. Men framförallt i det skedet jag är i, dvs i början av yrkeslivet. Jag vill veta hur andra känner som är runt trettiostrecket.

Idag är min man ute på vift och jag och sonen har haft en underbar hemmakväll. Det är mysigt att vara själva ibland. Han är så rolig. Han pratar och pratar. Nu för tiden är det Goddag som gäller, det säger han hela tiden. Och så nickar han lite artigt med huvudet, sööt. ag är så stolt över honom. Jag kunde verkligen inte föreställa mig hur det skulle vara att få barn. Det är så fantastiskt. Tänk att få följa och forma en människa från början och han har så mycket att lära oss! Glädjen i livet och det enkla till exempel. Man ska studera barn mera och oftare. De härliga!

Mitt babytips nummer 6 gäller kläder. Dela barnkläder med era vänner och familjer. Har du äldsta barnet nu så kan du väl ge de urväxta kläderna vidare trots att du planerar flera? Antagligen får du ärva några i gengäld när det är dags för nummer 2 och 3! Slit och släng-kläder är ju ändå inget att spara på. Välj ur godbitarna istället och spara de ”nya” och fina till eventuella syskon. Då slipper du ha massor av kartonger i källaren som det ändå finns risk för att du glömmer bort…

Jag blev precis avbruten av ett gråtande barn. Jag gick dit och då ser jag att mina killar står i duschen och den lilla verkar ha fått något i ögonen. Jag tyckte inte att det var kul att de duschade när inte jag var med. Duscha eller bada med sonen är bland det mysigaste som finns, tycker både jag och min man. När jag påtalade detta och undrade om min man inte kunde ha frågat om jag ville vara med svarar han att ”nu har ju du valt något annat och då får väl vi göra vad vi vill”. Med något annat menar han att jag bett om en kvart att få skriva ett inägg här. Och visst får de göra vad de vill. Men jag tycker ändå att han kunde ha frågat mig. Jag hade ju hellre valt att duscha med dem och vänta tio minuter med att skriva här. Egoistiskt tycker jag. Och allt annat än omtänksamt. Jag känner mig väldigt förvånad för min man brukar annars vara väldigt omtänksam. Jag blev ledsen och besviken. När jag är hemma själv med sonen duschar eller badar jag aldrig eftersom jag vill att maken ska kunna ha möjligheten att vara med. Men det kanske är dags att sluta tänka på honom och börja tänka på mig själv istället, och så långt näsan räcker…

…nu när jag skrivit av mig det så kan jag ta upp bytet av karriär igen. Jag hade tänkt mig mer en roll som kan hjälpa till med pepptalk inför utvecklingssamtal, lönesamtal, eller coachning om man bara behöver någon att diskutera sin situation med eller vid en uppsägning att försöka utröna vad man vill ha och söker, men även utveckling av CVn och coach inför anställningsintervjuer. Sedan även för de som har ett jobb de trivs med men kanske vill ha coachning i presentationsteknik osv. Jag vet inte om behovet kan finnas någonstans som service. Så småningom kanske jag kommer mig för att lyssna runt lite. Eller så ändrar jag mig igen med vad jag vill…

Mitt babytips nummer 5 gäller gegga. Låt ditt barn gegga runt med maten. Det ger lust, det är jag övertygad om. Det går jättelätt att tvätta av håret i samband med att man ändå tvättar händerna efter maten. Spelar roll om barnen har mat i pannan eller utanför munnen. Var inte där och torka och peta hela tiden. Skulle du vilja ha någon som gjorde det?

Min teori är att det är en generationsfråga. Jag tror inte att vi någonsin kommer att landa. Vi är så vana vid ständig förändring och utveckling. Vi som är i typ-trettio generationen kommer aldrig att bo i samma hus hela livet och uppleva den där känslan av trygghet och ro. Eller kanske, om man har tur, har man en särskild plats för detta. Ett speciellt ställe. Ett sommarställe där man varit hela barndomen eller kanske kan man uppleva känslan när man är ute och seglar eller åker skidor, eller äter limpsmörgås med ost och dricker varm choklad efter en pulkaåkning? Jag önskar att jag kunde vara mer som mina föräldrar i den frågan. Jag hoppas att jag kan ge min son den ron som våra föräldrar och ännu mer mor- och farföräldrar äger.

Åter till mina alternativa karriärfunderingar. Jag är övertygad om att alla mina tankar som hoppar hit och dit när det gäller jobb beror på att jag inte har hittat riktigt rätt. Jag har ändå pluggat länge för att få jobbet jag har idag. Det skulle kännas så slösigt att bara slänga iväg utbildningen. Är det dumt att känna så? Jag har ju i alla fall fått kunskapen även om jag inte använder den till vardags, eller? Å andra sidan, hur mycket av det man pluggade använder man egentligen dagligdags? Inte gör jag det mycket i alla fall. Skönt känns det att tillåta sig själv att vela hit och dit. Men man kan inte prata för mycket med vänner om det, de tröttnar snabbt och tycker att det ju bara är att göra nåt åt det. Men då kommer ju det där som jag skrev om tidigare. Jag har ju en bra inkomst idag. Den vill jag ju gärna behålla. Jag gillar ju vår lägenhet och vår levnadsstandard. Jag gillar att kunna åka utomlands några gånger per år. Hur svårt kan det vara? Det känns ytligt att skriva sånt här och jag är ju ingen ytlig person. Vilket konstigt i-landsproblem. Det finns för övrigt många konstiga ilands-problem. Som sömn till exempel. Eller snarare sömnproblem. Som småbarnsförälder har du ju i och för sig sömnstörningar, men de beror oftast inte på dig själv, men det är ju hur vanligt som helst att att folk ligger vakna på nätterna och grubblar. Ännu så länge har jag inte kommit till det stadiet av velande. jag sover för det mesta ganska gott.

Mitt babytips nummer 4 gäller just nätter och nattvak. Dela på det! Vi har en kille som sover och alltid har sovit ganska bra. Ändå har vi delat upp nätterna eftersom man alltid ligger lite på spänn om man har ansvaret. Hur man delar upp är upp till varje familj och det viktigaste är att man pratar om det. Kan man inte gemensamt komma fram till en lösning, för att man har så olika åsikter så får man väl bara dela lika -rakt av. ÄVEN OM den ena är föräldrarledig. Jag och min man har delat upp nätterna så att min man, som är föräldrarledig, tar veckonätterna medan jag tar helgnätterna. Det funkar helt ok. När sonen var yngre tog vi varannan natt.

Dröm

Mål/personliga mål

Ja, jag vet inte… jag kommer nog fortsätta att kalla det för dröm ändå! Mål blir lite platt och tråkigt på något sätt. Men visst finns det en poäng i mätbarheten. Men kanske inte när det gäller självutveckling.

Åter till drömmar. Jag funderar på vad mål är och vad som är drömmar. Är det samma sak? Eller är en dröm ett ouppnåeligt mål? Jag vet faktiskt inte riktigt. Dröm är ett vackrare ord än mål så jag föredrar att kalla mina mål för drömmar. Trots att det kanske är mål ändå… Ska kolla i SAOL någon dag. En dröm jag har är att min son en dag ska tycka att jag är världens bästa mamma och säga det till mig. Tänk vad underbart att få höra det! Jag hoppas att det ska bli verklighet en dag.

Jag har precis varit inne och tittat på mitt älskade barn. Han sov så gott. Jag har precis kommit hem efter en härligt inspirerande kväll som jag spenderat med en rad intressanta människor. Mitt babytips nummer 3 är just egentid. Ge varandra egen tid. Hur mycket man än vill vara med sitt barn och älskar det så är den egna tiden, att få vara helt i vuxenvärlden enormt viktig. Jag och min man har delat upp det så att vi har en kväll var i veckan som vi har bokat för egen tid. Det är jätteskönt för då blir det aldrig några diskussioner. Sedan gör man vad man vill, kanske ligger man bara i sovrummet hela kvällen och läser? Eller så tar man en promenad och sedan är man nöjd!

På jobbet idag fick jag veta att det jag koncentrerat mig på och arbetat med i två dagar lades ner. Vilket innebär att jag har jobbat i onödan i två dagar. Vad frustrerande. Jag undrar hur mycket onödigt arbete genomsnittsmänniskan gör under en livstid. Eller kanske är det lika bra att jag inte vet det… Politiker borde kunna ha känslan av att de jobbar i onödan ibland. Tänk att veta att efter fyra år kanske alt jag har sysslat med bara läggs ner. Vilken inre drivkraft man måste ha för att jobba under de premisserna. Imponerande!

Eller? Är det så lätt? NEJ!

Jag har tänkt på det här med jobbet ganska mycket. Ibland tycker jag att jag har världens roligaste jobb. men allt som oftast så önskar jag faktiskt att jag gjorde något helt annat. Vad vet jag inte riktigt (förutom ungdomsboksförfattare). Men känslan är att arbetet inte är helt klockrent. Jag tjänar bra, jag har relativt fria tider. Men något är det som saknas. Tyvärr har jag ännu inte lyckats sätta fingret på det. Jag vet att jag leder av ett klassiskt duktig-flicka-fenomen. Och troligen är det det som spökar. Jag vet inte om jag valde mitt yrke för min egen skull eller för att jag tyckte att det verkade vara bra och kanske till och med förväntades av mig. Jag skulle bli ekonomiskt oberoende en man. Det sa alltid min mamma. Fastna inte i vårdfällan eller dagisfällan… Typiska kvinnoyrken blev jag avrådd från väldigt tidigt. Jag vet ju att det var i all välmening. Självklart ville inte mamma att jag skulle behöva vara ihop med någon för ekonomins skull. Men finns det många som är det? Sorgligt i så fall…

Å andra sidan är ju en av anledningarna att jag inte bara slutar på mitt arbete och testar något annat pengar. Pengar är ju kul att ha! Fast jag vet inte, ibland älskar jag ju faktiskt mitt jobb och jag vet ju inte om jag skulle tycka att något annat var roligare. Tänk om man skulle göra fel, välja fel, ta fel beslut.. När man har en familj att försörja skulle ju det få väldigt trista konsekvenser. Även om jag anser mig själv vara ganska prestigelös så tycker jag om vår lägenhet. Vår bil. Att resa. OSV.

Nu är det snart dags för mig att sova.  Ett barn som sover är det fridfullaste jag vet, så glöm inte att titta till din älskling innan du själv lägger dig.. Mitt barn är det vackraste och underbaraste jag vet, han fyller mammahjärtat med en stolthet och lycka som jag inte trodde var möjlig. Mitt babytips nummer 2 är alltså: titta på ditt barn när det sover. Ge det en puss och stoppa om det! Ditt barn behöver det, och även du!

Jag började läsa en bok som min man också läste. Det var en sån här bok som handlar om självutveckling och som var lite lagon flummig. Jag har fortfarande inte kommit så långt i boken, men en av de första sakerna den uppmanade en att fundera på var vilka drömmar man har. Där fastnade jag. Vad drömmer jag om? Jag vet inte. Någonstans i vardagen har jag tappat bort mina drömmar och visioner. Jag började att fundera på drömmarna och märkte att jag ALLTID var så fasligt realistisk i alla drömmar. Jag liksom begränsade mina drömmar genom att tyst i huvudet lägga till, men det kommer ju aldrig fungera för jag måste ju bla bla bla. Jag funderade på mina drömmar och avsaknaden av drömmar i flera dagar innan jag faktiskt började minnas att jag faktiskt har drömmar. Jag vet inte om de någonsin kommer att bli uppflyllda men de finns.

En av de är att bli ungdomsboksförfattare. Jag kommer nämligen ihåg att jag själv tyckte att det fanns så få bra och framförallt realistiska ungdomsböcker när jag var i den åldern. Vem skriver om utanförskapen och känslan av att inte helt passa in i vare sig barnvärlden eller vuxenvärlden? Vem skriver om önskedrömmarna att få vara på de häftigaste festerna och med de coolaste tjejerna? När man samtidigt är en tjej som vill vara duktig i skolan och inte vill börja röka och dricka i sjuan-åttan.?  Hursomhelst kände jag att det projektet blev för stort och jag valde istället att starta den här bloggen. När tanken föddes sa mitt realistiska jag att du kan ju inte starta en blogg. Vem skulle vilja läsa den? Du är väl ingen intressant person? Men jag bestämde mig för att sätta mig över mitt realist-jag och börja i alla fall. För jag tror faktiskt att de flesta ändå är som jag. Och det är alltid skönt att veta att det finns andra som har samma funderingar som en själv? Så om du hittar hit och känner igen dig: Hör av dig!

Nu ska jag gå inte till lill-killen och byta av maken som nattar. Vi brukar byta om han inte har somnat efter ungefär femton minuter. Det funkar jättebra! Mitt babytips nummer 1. Jag är övertygad om att det kommer att komma fler!